Den här gången lite pirrigt för första gången på länge.
Vi har rest till Thailand med Arvid och Axel flera gånger förut. Nästan som att åka till sommarstugan, du vet var butiken ligger där du ska handla, vet vilka restauranger du vill gå till för att få bra mat, var stranden är bäst osv.
Nu med ett nytt land så blir alla de där sakerna tycker jag lite stressande, mest för att jag inte gillar att slösa semestertid på dålig mat eller gå på tips som man själv inte alls uppskattar, hitta sin favoritstrand osv
Sen när du reser med rullstol och vad allt det innebär så blir ju alltid första gången en prövning.
Trafiken är ju som jag förstått det ganska lik Thailands, ganska galen med andra ord. Jag är glad att vi är vana vid den för att undvika chocken över trafiken.
Vi kommer gå fel, välja fel vägar och få lyfta "rullen" många gånger innan vi hittar bäst vägar att promenera just för oss med rulle. Ont om trottoarer är det gott om så att säga.
Packning till våra "extra allt barn" är ju en speciell historia.
Veckor av planering innan avfärd.
Hur många av er Svenssons behöver:
-fixa läkarintyg på engelska för att du beh ha all din viktiga medicin i handbagaget som dessutom är narkotikaklassad.
-beställa och hämta ut medicin och räkna ut så den räcker, gärna dubbelt sv allt i glasflaskor ifall den går sönder. Har hänt, inte kul.
-räkna ut blöjmängd/ dag så att A klarar sig.
-se till så att haklappar, våtservetter, plasthandskar, underlägg mm räcker
-se till att alla extra lättare sjukvård för förstopppning mm är med.
Ja ni fattar, den packningen är lång och väl genomgången lista. Vad jag och festen av familjen får med oss är inte liks livsavgörande. Mer som ett obekvämt I-landsproblem.
Sen det här med; när ska vi lämna huset hemma. Räkna så du kommer i tid till flygplatsen för att,A: Arvid ska hinna gå på toaletten( inga närmare detaljer här)
B: Arvid ska hinna äta något lättare på flygplatsen då vi inte är säkra på att han komme vara vaken när maten serveras på planet samt att matning på ett trångt plan är mycket knivigare än att få i honom på en restaurang inna avfärd.
C: Arvid ska hinna ligga på mage och rygg för att sträcka ut kroppen innan vi sätter oss.
Varför utsätter dom sig för det här då tänker ni, att dom inte lämnar Arvid hemma om det är så jobbigt då kan jag höra läsare tänka.
Fick faktiskt den kommentaren av en läkare nyligen, han förstod inte allt varför det var självklart att Arvid skulle med. Jag förstod också att han även menade att vi andra tre kanske behövde göra något bara vi men det är en annan historia.
Jo för när allt är packat, incheckat och du landat efter ett par dagar ser hur han mår så jättemycket bättre i värmen. Är glad och simmar som en fisk och äter bra. Då finns det inget som stoppar oss från att göra om det igen.
Kram till er läsare som vill följa Arvid på hans resa till ett spännande Sri Lanka
