onsdag 4 november 2009

Min familj




Består av, mig Sofie Olsson snart 35 år.

Min underbara man, (vi är inte gifta men ordet sambo är så TRÅKIGT) lite äldre än jag.

Arvid 3 år och 4 månader.

Axel snart 2 år.


Försöker hitta vägen upp!

Sitter här och försöker vara lite bloggaktiv med en nyvaken snart 2 årig son i knät. Eventuella stavfel skyller jag på Axel som han heter.

3 åringen ligger framför tv:n som snart har Bolibompa inbränt i skärmen. Skrev i mitt första inlägg att jag gör det här som en form av terapi, åtminstone så här i början.

VÄNTA, ska bara ta upp nappen för tredje gången. Ljudet av en tappad napp i golvet kommer att i varje föräldrahjärna vara inpräntat i vår hjärna tills vi checkar ut.

Vår familj har haft så många tråkiga händelser de senaste åren som lätt gör att man kan hamna i en depression. Just därför vill jag försöka skriva av mig och förhoppningsvis hitta "vägen upp".

Framförallt kommer jag nog skriva om hur vårt liv med en cp-skadad son och en frisk son ser ut.

LIVET BLEV INTE SOM JAG HADE TÄNKT MIG, DET BLEV HELLER INTE SÄMRE. BARA VÄLDIGT ANNORLUNDA.


    KÄNNER MIG SOM FÄRGEN: GRÖN !

    Det här är jag. En alldeles vanlig tjej som har bestämt sig för att börja blogga.

    Jag har ingen som helst aning om hur man gör, så det här får vara mitt eldprov. Förmodligen kommer ni vana bloggläsare reagera på en massa "fel" om man nu kan göra det i en blogg.

    Om jag skulle presentera mig själv så här första gången så skulle jag säga att jag nu ser ut som på bilden bredvid.
    Jag har kärleken i mitt liv,Anders 2 underbara (klychigt jag vet) barn Arvid 3 år och Axel snart 2 år.

    Vi bor i en vacker ort på ostkusten som heter Valdemarsvik. Vi har Sveriges enda fjord som kommer in från havet ända in till centrum.
    Jag hoppas att vår ort är nya Waxholm om 5 år. Möjligheterna här är oändliga, jag med flera önskar bara att våra kära politiker snart ser att de sitter på en guldgruva.

    Varför bloggar just jag då ? Jo, kan ju tyckas att en vanlig tjej på snart 35 år inte har något att delge, särskilt då bloggskrivarna som toppar listorna är 18 år, redan modeorakel (alla har 80-tals kläder, been there done that), går på de hetaste inneställena i Stockholm och minglar med alla A och B kändisar du kan komma på.

    Till att börja med gör jag det här i terapisyfte, kul läsning tänker ni som hittat hit.
    Men inte bara för att jag själv behöver det utan för att jag tror jag har en åtminstone en liten skara föräldrar som kanske är sugna att läsa hur det är att vara mamma till ett handikappat underbart älskat barn.

    Hoppas vi ses i bloggen!