Så var de äntligen på bild.
Kuberna i oregelbundna former i vitt och svart som vi gjort för Acne´s nya butik i London. Känns riktigt kul att få se dem så här i sin rätta miljö.

Habiliteringsbesök, IGEN !

Då var det dags igen, semestern är över, förskola och habiliteringssvängen börjar.
Barnen var sin första dag på dagis idag och jag började jobba igen. Det betyder att Arvids och mina habiliteringsbesök mm. är igång igen.
Vi har efter några års erfarenhet, om det går ska jag tillägga, försökt vara lediga från alla "måsten" vad gäller sjukhus och hab när vi har semester eller lov.
Det går inte alltid, men vi försöker.

Så nu på fredag är det dags igen, då ska vi byta ut Pandan som är Arvids matstol. Det är den han sitter i på bilden.
Det är så "fantasifulla" namn på alla hjälpmedel. Stolen=Panda, Gåhjälpmedel=Ponny, motsvarande gåhjälpmedel utomhus=Bronco och ståstödet=Buffalo. FIFFIGT!

Arvid och jag har tur att få med oss hans underbara resurs på dagis till HAB på fredag, för vi ska ta med båda stolarna och de är väldigt tunga och otympliga. Tänk er att baxa in två såndana stolar plus Arvids vagn, sen på parkeringen, lyfta ut vagnen, sen Arvid, sen två stolar. Då ska man försöka rulla de här tre sakerna in till HAB utan hjälp.

Tack och lov för världens bästa Madde.

Ridning/handikapp !

Idag har vi haft turen att få åka till en gård och hälsa på hästar. Barnens pappa är hästtokig så intresset finns redan i familjen. Anders har haft egna hästar och ridit fälttävlan.
Sen vi flyttade till Valdemarsvik har han pratat om att han skulle vilja börja rida igen. Sen kom Arvid och allt med det som gjort att det varken har funnits tid eller direkt lust. Men nu när vi börjat komma in i rollen som föräldrar till ett handikappat barn så har vi också pratat om alla fördelar det skulle vara för Arvid att börja rida.

Så har vi alltså idag haft turen att få åka till en gård full med hästar, det roliga är att lillebror Axel är helt galen i hästar. Hur det har gått till är det ingen som förstår. Han har ridit ponnyridning högst två gånger i sitt liv.
Vi gick in i hästhagen och han var jättekaxig, vi gick och letade efter tror jag sex ston med föl. Alltså tolv stycken totalt, så jag tänkte när vi gick där att både Arvid och Axel kanske skulle bli lite rädda när vi mötte alla hästar.

Men INTE, snarare tvärtom. Så någon genetisk hästådra från pappa är väl nedärvd i barnen. Sen innan vi åkte hem var lyckan gjord, de fick rida. Det var så kul att se hur Arvid sken upp och verkligen försökte sträcka upp sig på hästen. Lillebror var inte mindre stolt han heller.
Regnet strilade, men vad gjorde väl det. De fick rida.

Favoritbild !

Har en favoritbild hemma som en nära vän gjort. Jag gillar verkligen sådana här bilder som man kan sitta och titta på länge och hitta nya saker hela tiden.
Ni får ursäkta kvaliten på bilden, den beror på mig och inte på bilden. Klicka på bilden så blir den mer rättvis.

Superfin tycker jag.

Löpning !

Idag har jag äntligen orkat springa en längre löprunda. Hade bestämt mig för att springa min "Grännäsrunda" som är ca 5 km varannan dag tills det kändes ok.
Så i förrgår kändes det så pass bra att jag bestämde mig för att öka sträckan idag.
Sagt och gjort jag gav mig av och det blev 8,5 km. Sprang ca 6min/km. Helt ok.

Bilden visar mig i mitten, min syster till vänster och min bästa vän till höger när vi precis sprungit vårruset i Norrköping. Tack och lov har 5 km rundorna gått lättare sen dess.

Surdegsresultatet.

Så här blev resultatet av surdegsbaket, roligast var nog att äntligen få använda en Kitchen Aid :-)

Surdegsbak !

Då har jag bakat på min första egna surdeg. Resultat kommer...

Släktträff/60 års fest !

För några helger sen så hade mina fastrar och min farbror fest för pappa. Det var en 60års fest/släktträff.

Axel som älskar djur hittade en kompis direkt.

Två sura tjejer satt på en bänk och vi var fler som skulle fota. Nån sa:
- Ni får absolut inte skratta när vi tar kortet nu.

Arvid var så glad och superduktig, han gick hur länge som helst i sitt gåhjälpmedel Broncon, kul namn va...
Harry Belafonte

Gullungarna leker.

En del av släkten samlad.

Vakna nätter

Jag trodde det var över. Men icke. Arvids epilepsi har varit i schack i flera veckor sen vi fick rätt medicin.
Problemet nu verkar vara att den gamla medicinen som vi håller på att trappa ner också behövs. Tanken var att sakta trappa ner den gamla och bara ha den nya kvar. Funkade när vi sänkte 0,25 ml, sen sänkte vi 0,25 till då kom alla gamla symptom fram.
Visserligen i mildare form men illa ändå.

Senaste veckan har Arvid varit svårsövd trots sin rogivande medicin på kvällen samt haft två vakna nätter. Den första var några dagar sen, då vaknade han bara vid 03 och var sen vaken hela förmiddagen.
Den här kvällen vaknade han strax före 02, själv gick jag och la mig vid midnatt så gissa om jag blev knäckt när han vaknade. Vi gick upp så han fick äta, bytte blöja osv. men inte hjälpte det. Han somnade om framåt 05.30 sen kom Axel och väckte oss strax för 07. SUCK

En vaken natt betyder inte bara en vaken natt. Den innehåller en massa "prat/skrik" från Arvid, armar som flaxar hit och dit, han kastar sig och är spastisk. Efter ett par timmar börjar tortyren märkas, jag tappar tålamodet. Gråter nästan varje gång, både av trötthet och att man inte orkar med allt vad det här föräldraskapet innebär. Jag börjar småskrika åt Arvid att vara tyst och så kommer det dåliga samvetet.

Det är ungefär hur en vakennatt ser ut. Den här gången föll det sig så illa så Anders började jobba idag, så det var bara att gå upp med båda barnen och bita ihop.

High Chaparrall

Barnens mormor och morfar ville att vi skulle åka till High Chaparrall den här sommaren. Min systers familj likaså.
Sagt och gjort vi åkte. Glad i hågen trodde jag att det skulle finnas lika mycket hästar där som det var när man själv var yngre.
Men icke. Såg nog första hästen först efter 1 timme i parken. Det hade däremot blivit väldigt kommersiellt Ganska roande att se vuxna män tro att de faktiskt är cowboys på riktigt.
Men viktigast av allt. Våra barn hade jättekul.



Morfar och Axel väntar på tåget som visade sig att bli rånat. Ohh, vilken överraskning, ja jag är ironisk.

Fortsättning på sommaren !

Vi hade turen att ha barnvakt en underbart varm kväll i juli.Min snälla syster och man ställde upp. Då passade vi på att gå på en alltid lika trevlig fest hemma hos Forsbergs. Senare på kvällen bar det av till öltälten för att dansa loss.Trevliga människor och god mat.

Madde och jag.
Ingmar och Anneli
Linnéa och Therese.