Vakna nätter

Jag trodde det var över. Men icke. Arvids epilepsi har varit i schack i flera veckor sen vi fick rätt medicin.
Problemet nu verkar vara att den gamla medicinen som vi håller på att trappa ner också behövs. Tanken var att sakta trappa ner den gamla och bara ha den nya kvar. Funkade när vi sänkte 0,25 ml, sen sänkte vi 0,25 till då kom alla gamla symptom fram.
Visserligen i mildare form men illa ändå.

Senaste veckan har Arvid varit svårsövd trots sin rogivande medicin på kvällen samt haft två vakna nätter. Den första var några dagar sen, då vaknade han bara vid 03 och var sen vaken hela förmiddagen.
Den här kvällen vaknade han strax före 02, själv gick jag och la mig vid midnatt så gissa om jag blev knäckt när han vaknade. Vi gick upp så han fick äta, bytte blöja osv. men inte hjälpte det. Han somnade om framåt 05.30 sen kom Axel och väckte oss strax för 07. SUCK

En vaken natt betyder inte bara en vaken natt. Den innehåller en massa "prat/skrik" från Arvid, armar som flaxar hit och dit, han kastar sig och är spastisk. Efter ett par timmar börjar tortyren märkas, jag tappar tålamodet. Gråter nästan varje gång, både av trötthet och att man inte orkar med allt vad det här föräldraskapet innebär. Jag börjar småskrika åt Arvid att vara tyst och så kommer det dåliga samvetet.

Det är ungefär hur en vakennatt ser ut. Den här gången föll det sig så illa så Anders började jobba idag, så det var bara att gå upp med båda barnen och bita ihop.