Känslan när vi landat och allt har kommit med kommer nog vara förlösande. Fick nyss höra att jag inte var positiv, utifrån sett så förstår jag det.
Den inre stressen över den äldsta sonens packning är överväldigande, nu menar jag inte att skrämma er med funktionshindrade barn, tvärtom jag vill peppa er att våga åka. 
För det är verkligen värt det. Redan när personalen på flygplatsen öppnar flygplansförren och den fuktiga värmen slår emot oss, redan där är det värt det. Innan vi ens vet om "rulle", packning och annat har kommit fram.
Det är dom att då släpper proppen, stressen rinner av mig och jag vet att det var värt det den här gången också.
Min stress grundar sig i mitt kontrollbehov över att alla Arvids saker ska vara med för då kan jag slappna av när semestern väl börjar.
Allt går ju faktiskt att lösa på plats, tror tillochmed att de flesta epilepsimediciner går att ordna fram. MEN det är ju då skönt om allt är med från början och man slipper fix och trix väl framme.
Nu "mellodags".
Hej Svejs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar