Tre dagar kvar

Idag fredag har vi med denna dag tre dagar kvar. 

Vår danska familj vi rest med åker hem idag. Så vi är på hotellet Hikka Tranz by Cinnamon igen för tredje gången för lunchbuffé. Då får man nämligen nyttja deras poolområde hela dagen. 

Funkar ju så bra när man tröttnat på sanden. 

Är ju bara att erkänna att ett poolområde är enklare med Arvid, men vi gillar att hänga på stranden vid havet med honom. Dels för att havet är ju roligare att bada i och känslan blir ju helt annan. 

Så ikväll lämnar den andra familjen huset och vi är själva, lite konstigt. 

Imorgon ska vi åka minibuss med rullstolen ner till Galle fort för att gå och mysa, fika och shoppa i de fantastiskt vackra miljöerna. Det är gamla byggnader i kolonialstil. Sen att hå med rullstolen där istället för på gatan här som är sjukt trafikerad känns också lite mer avkopplande.

Men som sagt, först poolbad och stor lunchbuffé igen.

Over and out.

Lata dagar och epilepsi

Har inte skrivit på grund av att vi inte gjort så mycket. Badat, ätit, solat, badat och ätit ungefär. Idag rundade vi av det med ett epilepsianfall. Inte så kul när man vet att det snart kommer fler i serie och att jag måste ge akutmedicin. Arvid blir väldigt slö av den hemma, och vi har aldrig behövt ge den i värmen utomlands så jag vet inte hur utslagen han kommer bli av den om jag måste ge om ett par timmar.

Vi var på blåvalssafari häromdagen, bara assistenten, Arvid och jag. Vi sa att de som såg oss nog tyckte vi var helt galna som släpade med Arvid och rullstol på båten. Förmodligen är jag det men jag vet också hur mycket han gillar att åka båt så vi gjorde det. Det gick ganska höga vågor och rullstolen gungade till bakåt ibland, med stödet i såklart men Arvid tyckte bara det var roligt. Tyvärr såg inte Arvid valarna som vi såg. De var för långt bort.

Vi åt middag, visserligen på en riktigt trist restaurang, med solnedgången och havet bakom ryggen idag. 

Slöa dagar.

Igår kom vi hem från vår utflykt. Tyvärr tog jag ingen bild på hur rullstolen fick plats i minibussen. Vi stannade på ett theplantage på väg hem från Ahangama hos Johan och Mikaela.

Theplantaget tog knappt en timma.

Arvid gillade inte theerna något vidare.

När vi kom hem så gick vi till Refresh och åt middag. 

Arvid dansade vid vågorna.

Så idag har vi slappat på Hikkaduwa stranden. 

Arvid sov och jag hann och läsa lite.

Utflykt

Igår fick vi hänga vid huset hela dagen då Axel och äldsta barnet i danska familjen blev sjuka. Vi tog det lugnt och badade i poolen. Ganska skönt fast jag mamman i familjen ofta blir alldeles för rastlös av att bara göra ingenting jag är verkligen usel på det.

Jag fick ju tid att tänka efter och packa om till dagens utflykt.

Vi har vänner från Sverige som bor här på  Sri Lanka, de har startat ett supermysigt hostel/hotell med yoga och surfing nere på sydkusten i Ahangama.

Vi lärde känna varandra för flera år sedan i Thailand/Phuket tack vare Arvid. 

Sen har vi setts nästan varje år sedan dess i Thailand där dom har bott. Men nu har de alltså flyttat och startat det he urmysiga stället.

Så kl 08 imorse kom minibussen vi hyrt för 10 personer och rullstol. 

Vi styrde färden till stranden Unawatuna, öns vackraste strand enligt många reseböcker. Visst var den fin men inte som jag föreställt mig.

Arvid var superlycklig av att bara få åka buss och var så spänd att han nästan kunde hålla balansen själv och sitta upp.

Efter slappande på stranden åkte vi tillbaka till den gamla holländska staden Galle. Vi åkte till fortet ute på en halvö, strosade omkring i fantastiska miljöer och åt supergod lunch på the Herritage café.

Bilen en del tittande i butiker också. Axel köpte ett armband han satte runt fotleden där en del av pengarna gick till "funkisar" (funktionshindrade) här på ön.

Sen åkte vi vidare för att äntligen komma fram hos våra vänner i Ahangama, Lusth surf&yoga.

Krastapoppolis

Nån som minns reklamen?!

Axel fick nog en magbakterie vad det verkar, han har kräkts tiotal gånger och åkte även på ni vet det andra.

Lidet med honom, är ju hemskt att få själv men inte kul när barnen drabbas.

Men det är faktiskt första gången på alla asienresor vi gjort nu med barnen som någon blir såhär sjuk. 

Jag har tillbringat dagen i badrummet med min son men det blir också ett minne man kommer prata om, vare sig det är trevligt eller ej...

Dagen startade bättre, vi låg på "sköldpaddsstranden" igen. Alla tre jättesköldpaddorna var inne idag. Riktigt kul att få se dem men hemskt hur andra människor från andra delar av världen har noll respekt för vilda djur.

Vätskebrist

Tror många utomlands oftare har vätskebrist än att det faktiskt är maten som är dålig. 

Idag lyckades jag tyvärr missa att Arvids lillebror inte druckit tillräckligt. Därför sitter vi inne i huset efter en del kräkningar. Nu laddas det med resorb så är han bättre framåt eftermiddagen vet jag om jag har rätt. 😏

Varmt och skönt

Idag gick vi till ett "svennehotell" bra anpassat med ramper och liknande. 

Vi hade bestämt oss för att äta lyxfrukostbuffé. 

Den var riktigt bra faktiskt. Det fanns allt samt att Arvid åt gratis fast jsg bara frågade om jag kunde få köpa endast yoghurt från buffén.

I eftermiddag har vi poolhäng hemma. 

På fredag ska vi ut i trafiken och se oss omkring. 

Vi ska till en ny strand, Unawatuna beach och sen vidare till Ahangama. 

Ska bli spännande att se om vi får plats med rullstolen i taxin.

Här är huset vi bor i.

Andra dagen på plats

Idag började dagen jäkligt tufft. Arvid har väl känt av omställningen och var vaken halva natten. 

Han är ju liksom inte bara vaken utan superspastisk och spänd i kroppen. Han kastar sig av oc an och låter högt och ljudligt. Han somnade vid halv fyra imorse och vaknade strax före sju. Man blir helt tokig. 

Sen bar det av till stranden för frukost, men Arvid kan vi aldrig chansa med. Han fick en stor portion typ tjockyoghurt med banan i.  Vi är vana när vi varit i Thailand med barnen att du ofta får vänta länge på maten du beställer så det hade vi en föraning om, men att det skulle vara såhär "manjana manjana" hade jag inte en aning om. Man kan säga at. Sri lankeserna verkligen utövarn, händer det inte idag så händer det imorgon. 

Vi har fått vänta sjukt länge på maten vid varje tillfälle. 

Spelar ingen roll vart vi går eller vad vi beställer, du får inte vara hungrig när du ska gå och äta. 

Blir ju inte bättre av att vi ofta är 10 personer som ska beställa🙈.

Iallafall så flöt dagen på bra, vi hängde på Narigama beach idag. Jättefin strand med mycket vågor där surfarna trivs. 

Danskarna vi åker med hade surflektion idsg så vi badade en del i vågorna innan Arvid somnade skönt på stranden. 

Sen gick vi hem och slappade lite vid poolen.

Den är ganska liten vid huset vi hyr men bra.

Glömde att berätta att vi hur ett hus med fem rum som vi delar med den andra familjen.

Alla sovrum har eget badrum så det funkar toppen.

Huset ligger egentligen inte i Hikkaduwa utan i Narigama som är nästa strand precis efter Hikkaduwa. Vi bor en lite bit in från huvudvägen vilket är skönt för trafiken är galen. 

Jag känner mig ändå inte hispig att gå här längs huvudgatan tack vare alla resor med rullstol till Thailand där det också är vänstertrafik och galen bilkörning.

Man kommer liksom in o det ganska snabbt men man måste såklart vara på sin vakt när du promenerar med rullstol i sån här trafik.

Nu ska Arvid sova för imorgon ska vi äta lyxfrukostbuffé på ett stort hotell i Hikkaduwa för att orka vara på stranden där imorgon.

Där såg vi förresten en jättesköldpadda igår. Superhäftigt.

Brunch

Äntligen på plats. Vi kom sent efter mycket om och men innan vi hade en taxi. Resan ner var lååång innan vi kom till huset vi hyrt. 

Väl framme tog våra danska vänner emot oss. 

De hade sparat ett rum till Arvid på entréplan. 

Vi var inte uppe länge innan vi stupade i säng. 

Nu på morgonen har vi mest plockat och fixat. 

Sen tog vi en promenad inåt Hikkaduwa för en brunch. Så nu sitter vi på Hikka trans by cinnamon vid poolbaren med havet som granne.

Det känns så skönt. 

Dagen blir nog att bara landa och vänja sig på stranden.

Arvid är ganska tagen sv flygresan och värmen men om nån dag eller två så är han nog sig själv igen.

Mellanlandning

Nästan alltid när man ska mellanlanda så uppstår något slags strul kring Arvids "rulle".

Den här gången kom vi utanför planet ochdärr stod de med en vanlig vuxenrulle.

För er som inte är så inne i vår värld så är en vanlig ordinär rullstol nästan omöjligt.

Ingen rullstol kom så vi fick lösa det med god vilja och sätta Arvid i sin heliosväst lite halvtaskigt och så har han suttit alla timmar här i Doha.

Den är praktisk till mycket annat också. 

Sittande på flygplan

Arvid har ju stora problem med att kunna sitta själv.

Vi hade turen att tidigt få en Heliosväst. En mer flexibel och mjuk väst om man jämför med en gjuten korsett. 

Nu är klockan 21.43 svensk tid och vi har precis lyft. 

Arvid har intagit kvällsmedicinerna och ligger skönt raklång över mig och assistenten. God natt!

Middag på Sky city

Arvid är superlycklig och "pratar" alldeles för högt🙈.

Han sjunger för hela Arlanda just nu.

Nu laddar vi med lite mat.

Middag på Sky city

Arvid är superlycklig och "pratar" alldeles för högt🙈.

Han sjunger för hela Arlanda just nu.

Nu laddar vi med lite mat.

Middag på Sky city

Arvid är superlycklig och "pratar" alldeles för högt🙈.

Han sjunger för hela Arlanda just nu.

Nu laddar vi med lite mat.

Fredag EM i Stockholm

Kö i Stockholm som vanligt. Som tur är så har vi (jag) räknat bakåt hur mycket extratid som eventuellt kan behövas för att ta sig igenom till Arlanda.

Vi flyger inte förrän 21.30 ikväll men innan dess så har Arvid mycket kvar att göra på sitt schema innan vi kan gå på planet....

Packning

Imorgon fredag om exakt ett dygn lyfter vi.

Packar för fullt nu. Lagt i sista medicinerna, dubbelkollat, prickat av listan och hoppas allt är med.

Ska försöka packa mitt eget också innan sängdags. 

Våldnaden=epilepsin

Den jävla epilepsin.

En hel dag är åt pipan, absolut inte för mig eller familjen men för Arvid.

Epilepsi är som en vidrig våldnad.

Den kommer när man minst anar det, slår till och slår ut med full kraft.

Redan igår såg vi att det var på gång, känner du inte personen som har det så tror jag man missar det helt.

Det är små nyanser i beteende, mående och själva livsglädjen på något sätt.

Sen finns det såklart små fysiska tecken. 

Pupillerna är jättestora, det rycket lite i överläppen osv.

Men det blev inget epilepsianfall igår, utan det kom som ett brev på posten efter lunch idag. 

Vi har en period haft en röd tråd, en kort röd tråd. Inte särskilt trevlig men vi har sett ett mönster att kommer ett anfall så kommer nummer två och även nummer tre. Då står man beredd att slå ner den jävla våldnaden med drogernas drog, stesolid.

Motvilligt öppnar man förpackningen och är berädd att ge det som tursamt bryter krampen men slår ut Arvid ytterligare i flera sovande timmar efteråt.

Våldnaden är nedslagen för den här gången.

Men mitt i allt så tänker jag, vilken tur det blev idag och inte imorgon eller samma dag vi ska flyga.