Det är varmt och jag känner hur hjärtat slår extraslag efter den värsta influensan ja någonsin haft. Jag hör hur Arvids assistenter antingen hostar eller snorar fortfarande. Arvids bröst rosslar ännu. Det här var i torsdags. Vi jobbar 4 skift per dag kan man säga, jag jobbade och vi skulle gå hem efter en väldigt fin men fortfarande var i inte riktigt här varken i kropp eller själ någon av oss.
Flygresan och första natten hade tagit rejält på allas krafter utom lillebrors.
Arvids epilepsi hade hållit oss på tå, all vi fyra vuxna. Han småkrampade väldigt många gånger och två kramplösande mediciner senare fortsatte krampandet. Jag fick skriva hem till Sverige till en vikarie som i sin tur fick ringa neurologen.
Jag tänkte bara, hoppas inte jag ska behöva åka in till Phuket hospital. Förvisso har de väldigt bra vård där, även neurologer men bara tanken fick mig att bli helt energilös.
Så när vi gick där, uppför backen från Surin beach och mitt hjärta slog lite för snabbt pga att jag inte riktigt återhämtat mig då kommer som vanligt den där tanken. Gör vi rätt som släpar vårt gravt rörelsehindrade barn rumt halva jordklotet. Ingen lätt fråga just då.
Men som vanligt när Arvid börjat återhämta sig och visar oss alla hur lycklig han blir av att få bada i poolen och havet. När han njuter av att åka bil här och vi ser hur den annars så riktigt hårt spända kroppen så sakta börjar slappna av. Då, då är det värt det IGEN.
Så i två dagar har jag inte orkat skriva en rad, men nu börjar vi alla återhämta oss från några riktigt tuffa dygn.
Igår gick jag och hyrde bil, vi åkte till och med på kvällsutflykt. Så vi bestämde oss för att idag lördag så fick det bli bad på Kamalastranden, lunch på Bobs Bar och ikväll om någon timma så ska vi åka till Phuket weekend market.
Inköp av nya bikinis och barnen brukar alltid tycka det är spännande att gå där.
Sawadee Kah
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar