Innan du/ni läser det här så kan ni läsa om inlägget sorg om ni vill.

Jag har tänkt att jag ska fortsätta där jag slutade på inlägget "Sorg". Men det är så svårt, eller egentligen inte. Det är bara så svårt att sätta ord på det jag kände då.

Jag slutade förra inlägget med hur vi blev lämnade i en månad utan någon som helst hjälp eller kontakt med någon inom vården. Det blev nog tror jag och hoppas jag vår största sorg tillsammans i den här familjen.

Tiden efter, inte bara den där månaden innan vi fick träffa någon, var som ett vacum.

Vi grät och gullade med Arvid. Vi som tyckte att han varit så "normal".

På bilden ovanför här är Arvid ungefär en vecka gammal och vi var så lyckliga. Idag när jag tittar på bilder av Arvid från den här perioden så kan jag se att han har en cp-skada.

Jag känner så väl igen hans rörelsemönster han har idag redan i den här bilden då han är 5 dagar gammal. Han vrider sin hand precis som han gör idag. Jag har tänkt jättemycket på det här. VARFÖR i hela friden läkare vi träffade inte såg att hans rörelsemönster skilde sig från friska barns rörelser.

Missförstå mig rätt, jag ville inte veta. Inte då! Så här i efterhand tycker jag det var bra att det dröjde med hans diagnos. Vi pratade om det häromdagen Anders och jag. Då sa jag just att jag är jätteglad att vi fick ett helt halvår utan oro. Det är jag tacksam för idag.

Men jag förstår inte hur de kunniga som såg inte sa något. Dubbla känslor i det.

Vi gjorde en resa till Köpenhamn strax efter beskedet. I Arvids nyföddbok har jag skrivit något jag vill citera som fick min syster att gråta:

Med den här resan med pappas jobb började en ny fas i våra liv. Vi fick innan resan reda på att du har en diagnos som heter CP-skada. Det innebär att du har svårt att röra dig som andra bla.

Mamma och pappa grät mycket men bestämde sig för att när man fått en så underbar kille som dig ARVID så får vi ta varje härlig dag med dig som den är.

Du är unik och helt underbar.

Glad och positiv.

Med det kommer man långt.

VI ÄLSKAR DIG, VÅRT KÄRLEKSBARN!!!

Mamma och Pappa

Känner att jag får fortsätta på det här ämnet en annan dag.

HEJ HEJ