Svenskt Tenn

Kom på att jag hade lust att blogga o något roligt också. Som på något sätt känns utanför verkligheten. Där man ibland för ett kort ögonblick är Sofie. Inte mamma eller assistent eller något annat som bara är till för andra.

Vi var på nyöppningen av Svenskt Tenn, visserligen för jobbets räkning men så kul. Vi fick en heldag utan barnen och hade privatchaufför. Lyxigt!

Vi var inbjudna med 3000 andra att få komma i förhand att se deras nyrenoverade lokaler. De har i ett år funnits i gamla biografen Astorias lokaler och skulle nu flytta hem till Strandvägen.

Till detta nyöppnande hade vi gjort ett helt "nytt" skåp. Josef Frank ritade det redan på -40 talet men det har inte tidigare varit i produktion. Samt tillverkade vi ett bord ihop med konstnären, författaren och gravören Eric Ericson.

Vi hade en trevlig inspirationsdag i alla spännande möbel/ inredningsaffärer. När benen inte orkade mer innan vi skulle vidare till svenskt tenn, så gick vi till Östermalmshallen för ett glaszvin och ostbricka. Mysigt!

Väl på plats blev det mingel med allsköns folk. Icareklam kändisar, operasångare, en stolsguru mfl mfl.
Jag kunde knappt titta mig mätt på allt fint. Måste ju erkänna att all dricka som fylldes på under kvällen gjorde mig ganska trött till slut.

Nu får ni njuta av bilderna.

Fortsättning på: Vilken vecka!

Vi gick över igen till akuten och då hade de äntligen fått gå till ett rum. Då kom doktorn och skickade oss till röntgen. Där tog det tiiiiid. De ville ha in axel igen för att röntga den friska foten också. Under den här tiden så var Arvid gnällig, gnisslade tänder( vilket han gör när han mår illa) och sov mest. Jag sa flera gånger till Anders att det här är ngt annat, han håller på att bli sjuk eller nåt.
När vi äntligen kommer ner igen så sätter jag mig instinktivt bort från de andra för Arvid har börjat hosta och jag misstänkte att han skulle börja kräkas.
Mycket riktigt, han börjar få upp massor slem samtidigt kommer axels doktor så jag missar allt de pratat om.
Samtidigt börjar vi bli riktigt hungriga, sådär så man mår illa.
När de är klara och Arvid kräkts klart så bestämde vi oss för att snabba oss hem med Arvid men ta ett nödstopp på "gyllene måsen" innan vi kollapsar.
Jag hoppar bak i bilen och sätter mig bredvid Arvid ifall det blir mer. Han sover en kort stund tills vi fått maten. Jag får ömsom stoppa i mig kletig Mc donalds mat ömsom hålla upp spypåsen till Arvid. Vi sticker så fort vi kan hemåt. Hela vägen gnäller han lågt, gnisslar tänder eller somnar kort.
När vi kommer hem ska Anders gå in en snabbis på Hemköp då börjar Arvid gnälla jättehögt. 5 min senare är vi hemma, lägger honom i puffen, byter blöja men då ser jag att han andas alldeles för snabbt. Sliter fram läkarboken, kollar hur många andetag ert barn i hans ålder ska ha, 40st Max. Arvid ligger då på 60 exakt. Jag går och hämtar telefon och Anders sätter sig upprätt med honom. Nu skriker han vid varje andetag. Jag ringer 112 och de skickar ambulans. När de kommer har jag sprungit runt och rafsat ihop hans mediciner och lite kläder till oss.(glömmer givetvis saker till mig själv, oviktiga saker som trosor). När ambulansen kommer har vi varit hemma 10 minuter. Han har 200 i puls och syresättningen ligger på 82.
Det blir blåljus tillbaka till Vrinnevisjukhuset.
Kvällen blir lång, han får inhalera ventolin och syrgas i ambulansen. När vi kommer in blir det akuten en stund och sen inlagda på barn. Han blev genast lugnare av ventolinet. Vi kommer in till barn och de fixar med dropp och ventolin. Vi ligger hela kvällen och väntar på att få komma upp till röntgen. Klockan tolv kommer vi ner därifrån och jag får en kopp the med smörgås, äntligen.
Hela natten är som en dimma, väckt av sköterskorna vid varje runda och syrgasen som pyser högt hela natten. Arvid får också feber under natten och jag får byta blöja ofta pga droppet som snabbdroppar.
Klockan 06 när morgonpersonalen kommer är jag död, jag tror det är så det känns iallafall. Lyckas somna om till 08, sen är det slut på den varan.

Sen väntar vi och väntar vi på att ronden ska komma och berätta läget.
Några alvedonsuppar senare, lite blöjbyten, småspringande i korridoren för att hämta mat, alldeles för mycket Bolibompa så kommer äntligen doktorn vid11.30 tiden. Då visar det på lungröntgen att det är något i höger lunga samma som de hör när de lyssnar med stetoskopet. Så han beslutar att ta nya prover för att se om det under tiden vi kommit in utvecklats till lunginflammation. Mycket riktigt, det hade det. Så penicillin utskrivet och resten av familjen hämtar hem oss. Den dagen orkade vi inte mycket mer.

Torsdag morgon så stannar vi hemma jag och barnen. Vi har det skönt och åker ut till mormor, morfar, Ida och hundarna en sväng. E helt underbar dag i veckans kalender. Eller vänta, det var ju här jag planerade in en snabb promenad på kvällen med vännen Sara.
Efter halva rundan säger kroppen ifrån rejält, orken bara tog slut och jag blev lite illamående. När jag kommer hem skulle Anders och jag se en film, jag lade mig i puffen och kände hur jag frös. Nån timma senare började jag att kräkas. Höll på fram till fem på morgonen.

Fredag, blir hemma med båda igen och pappan stannar hemma eftersom jag bara orkar sova. Jag sover, sover och sover. Är uppe en halvtimma på dagen sen sover jag till framåt fem på eftermiddagen. Är vaken ett par timmar, stapplar i säng vid sju och sover till halv ett. Sen en jättekul natt fram till idag. Lägger mig vid tv:n, ser lite på hajen 4. Se aldrig den:-).
Sen vaknar Arvid vid tre, vi ligger och gosse lite men han vägrar somna om. Så vid halv sex går jag upp med honom.

Fortsättningsvis den här dagen har jag varit rätt slö, inte orkat många knop.
Jag undrar verkligen om jag haft magsjuka eller om det här var min kropps sätt att säga STOPP efter två års vansinnesnätter.

Jag har inget facit, men jobbigt var det. Ikväll blir det så lugnt och skönt. En film till barnen och en till oss.

Håller nu tummarna för en frisk familj resten av året!

Vilken vecka!

Jag ligger i sängen och skriver detta. Är ganska sliten efter den här veckan. Skulle behöva frisk luft och lite sol.

Vi tar det från början.
Måndagen var en alldeles vanlig dag, nästan.
Axel hade gjort illa foten veckan innan så illa att han kröp från fredag till lördag. Inte likt vår bus Axel kan jag lova. Men i måndags var det lite bättre så han fick gå till dagis.

Arvid hade varit på korttids, han hade varit ganska hostig och slemmig i bröstet. Alltså fick han vara hemma från dagis. Vi åkte till stammis stället Lilla Blå och åt raggmunk med pappa och Niklas.
Vi hämtade hem lillebror tidigt från dagis för jag hade planerat att baka med killarna.
I mitt huvud hade jag tänkt att det skulle bli så bra. Att Arvid skulle stå i ståstödet och vara med i kakbaket.
Blev inte riktigt som mamman hade tänkt sig, den här gången heller.
Arvid somnad. Men axel och jag bakade jättegoda kakor, lingongrottor med kanel och kokostoppar med aprikoser och rostade solrosfrön i.

Sen kom moster Ida på kaffe och kaka.

Tisdagmorgon, Anders hade tagit ledigt från jobbet för att vi skulle åka till US i Linköping med Arvid. Epilepsiutredningen skulle äntligen bli av. Men Axels fot var sämre igen så han blev tvungen att följa med oss. Vi bestämde oss också för att åka raka språet till Vrinnevisjukhuset i Norrköping för att få röntga Axels fot efter efter Arvids ep utredning.

Ni vet hur det blir såna där dagar på sjukhus med mat och fika. Allt blir fel.
Ep-utredningen gick bra, en riktigt bra läkare som verkade vara på vår linje. Vi ska få besked om hur vi går vidare om 3 veckor.
Ska tilläggas att Arvid hade en riktigt dålig dag redan från början, han bara somnade hela tiden och var jättehängig.
Åter till maten, eftersom Arvid spyr ner hela sig och bilstolen med slem i Söderköping så vi blir tvungna att stanna och sanera. Den "goda tid" vi hade tog liksom slut där och då. Vilket gjorde att vi inte hann fika innan Arvids besök. Så efter hans besök gick vi ner till cafeterian och tog en smörgås, Arvid var knappt vaken och åt därefter. Lunch var det sådär lagom för tidigt för. Vi tänkte väl att det ordnar sig i Norrköping.
Väl på akuten i Norrköping var det sådär lagom fullt. Arvid bara sov och sov. Under tiden vi väntade tänkte jag som typisk mamma slå två flugor i en smäll. Jag gick över till Hab för att se om Arvids doktor jobbade. Det gjorde hon och hade turen att träffa henne samt en annan sköterska i korridoren på barn. Vi diskuterade ep utredningen och till orsaken varför Arvid är så hängig och sover så mycket. För ca 4 veckor sen började han med en tredje ep medicin som har gjort honom som en zombie och väldigt trött.