Fortsättning på: Vilken vecka!

Vi gick över igen till akuten och då hade de äntligen fått gå till ett rum. Då kom doktorn och skickade oss till röntgen. Där tog det tiiiiid. De ville ha in axel igen för att röntga den friska foten också. Under den här tiden så var Arvid gnällig, gnisslade tänder( vilket han gör när han mår illa) och sov mest. Jag sa flera gånger till Anders att det här är ngt annat, han håller på att bli sjuk eller nåt.
När vi äntligen kommer ner igen så sätter jag mig instinktivt bort från de andra för Arvid har börjat hosta och jag misstänkte att han skulle börja kräkas.
Mycket riktigt, han börjar få upp massor slem samtidigt kommer axels doktor så jag missar allt de pratat om.
Samtidigt börjar vi bli riktigt hungriga, sådär så man mår illa.
När de är klara och Arvid kräkts klart så bestämde vi oss för att snabba oss hem med Arvid men ta ett nödstopp på "gyllene måsen" innan vi kollapsar.
Jag hoppar bak i bilen och sätter mig bredvid Arvid ifall det blir mer. Han sover en kort stund tills vi fått maten. Jag får ömsom stoppa i mig kletig Mc donalds mat ömsom hålla upp spypåsen till Arvid. Vi sticker så fort vi kan hemåt. Hela vägen gnäller han lågt, gnisslar tänder eller somnar kort.
När vi kommer hem ska Anders gå in en snabbis på Hemköp då börjar Arvid gnälla jättehögt. 5 min senare är vi hemma, lägger honom i puffen, byter blöja men då ser jag att han andas alldeles för snabbt. Sliter fram läkarboken, kollar hur många andetag ert barn i hans ålder ska ha, 40st Max. Arvid ligger då på 60 exakt. Jag går och hämtar telefon och Anders sätter sig upprätt med honom. Nu skriker han vid varje andetag. Jag ringer 112 och de skickar ambulans. När de kommer har jag sprungit runt och rafsat ihop hans mediciner och lite kläder till oss.(glömmer givetvis saker till mig själv, oviktiga saker som trosor). När ambulansen kommer har vi varit hemma 10 minuter. Han har 200 i puls och syresättningen ligger på 82.
Det blir blåljus tillbaka till Vrinnevisjukhuset.
Kvällen blir lång, han får inhalera ventolin och syrgas i ambulansen. När vi kommer in blir det akuten en stund och sen inlagda på barn. Han blev genast lugnare av ventolinet. Vi kommer in till barn och de fixar med dropp och ventolin. Vi ligger hela kvällen och väntar på att få komma upp till röntgen. Klockan tolv kommer vi ner därifrån och jag får en kopp the med smörgås, äntligen.
Hela natten är som en dimma, väckt av sköterskorna vid varje runda och syrgasen som pyser högt hela natten. Arvid får också feber under natten och jag får byta blöja ofta pga droppet som snabbdroppar.
Klockan 06 när morgonpersonalen kommer är jag död, jag tror det är så det känns iallafall. Lyckas somna om till 08, sen är det slut på den varan.

Sen väntar vi och väntar vi på att ronden ska komma och berätta läget.
Några alvedonsuppar senare, lite blöjbyten, småspringande i korridoren för att hämta mat, alldeles för mycket Bolibompa så kommer äntligen doktorn vid11.30 tiden. Då visar det på lungröntgen att det är något i höger lunga samma som de hör när de lyssnar med stetoskopet. Så han beslutar att ta nya prover för att se om det under tiden vi kommit in utvecklats till lunginflammation. Mycket riktigt, det hade det. Så penicillin utskrivet och resten av familjen hämtar hem oss. Den dagen orkade vi inte mycket mer.

Torsdag morgon så stannar vi hemma jag och barnen. Vi har det skönt och åker ut till mormor, morfar, Ida och hundarna en sväng. E helt underbar dag i veckans kalender. Eller vänta, det var ju här jag planerade in en snabb promenad på kvällen med vännen Sara.
Efter halva rundan säger kroppen ifrån rejält, orken bara tog slut och jag blev lite illamående. När jag kommer hem skulle Anders och jag se en film, jag lade mig i puffen och kände hur jag frös. Nån timma senare började jag att kräkas. Höll på fram till fem på morgonen.

Fredag, blir hemma med båda igen och pappan stannar hemma eftersom jag bara orkar sova. Jag sover, sover och sover. Är uppe en halvtimma på dagen sen sover jag till framåt fem på eftermiddagen. Är vaken ett par timmar, stapplar i säng vid sju och sover till halv ett. Sen en jättekul natt fram till idag. Lägger mig vid tv:n, ser lite på hajen 4. Se aldrig den:-).
Sen vaknar Arvid vid tre, vi ligger och gosse lite men han vägrar somna om. Så vid halv sex går jag upp med honom.

Fortsättningsvis den här dagen har jag varit rätt slö, inte orkat många knop.
Jag undrar verkligen om jag haft magsjuka eller om det här var min kropps sätt att säga STOPP efter två års vansinnesnätter.

Jag har inget facit, men jobbigt var det. Ikväll blir det så lugnt och skönt. En film till barnen och en till oss.

Håller nu tummarna för en frisk familj resten av året!