Vilken vecka!

Jag ligger i sängen och skriver detta. Är ganska sliten efter den här veckan. Skulle behöva frisk luft och lite sol.

Vi tar det från början.
Måndagen var en alldeles vanlig dag, nästan.
Axel hade gjort illa foten veckan innan så illa att han kröp från fredag till lördag. Inte likt vår bus Axel kan jag lova. Men i måndags var det lite bättre så han fick gå till dagis.

Arvid hade varit på korttids, han hade varit ganska hostig och slemmig i bröstet. Alltså fick han vara hemma från dagis. Vi åkte till stammis stället Lilla Blå och åt raggmunk med pappa och Niklas.
Vi hämtade hem lillebror tidigt från dagis för jag hade planerat att baka med killarna.
I mitt huvud hade jag tänkt att det skulle bli så bra. Att Arvid skulle stå i ståstödet och vara med i kakbaket.
Blev inte riktigt som mamman hade tänkt sig, den här gången heller.
Arvid somnad. Men axel och jag bakade jättegoda kakor, lingongrottor med kanel och kokostoppar med aprikoser och rostade solrosfrön i.

Sen kom moster Ida på kaffe och kaka.

Tisdagmorgon, Anders hade tagit ledigt från jobbet för att vi skulle åka till US i Linköping med Arvid. Epilepsiutredningen skulle äntligen bli av. Men Axels fot var sämre igen så han blev tvungen att följa med oss. Vi bestämde oss också för att åka raka språet till Vrinnevisjukhuset i Norrköping för att få röntga Axels fot efter efter Arvids ep utredning.

Ni vet hur det blir såna där dagar på sjukhus med mat och fika. Allt blir fel.
Ep-utredningen gick bra, en riktigt bra läkare som verkade vara på vår linje. Vi ska få besked om hur vi går vidare om 3 veckor.
Ska tilläggas att Arvid hade en riktigt dålig dag redan från början, han bara somnade hela tiden och var jättehängig.
Åter till maten, eftersom Arvid spyr ner hela sig och bilstolen med slem i Söderköping så vi blir tvungna att stanna och sanera. Den "goda tid" vi hade tog liksom slut där och då. Vilket gjorde att vi inte hann fika innan Arvids besök. Så efter hans besök gick vi ner till cafeterian och tog en smörgås, Arvid var knappt vaken och åt därefter. Lunch var det sådär lagom för tidigt för. Vi tänkte väl att det ordnar sig i Norrköping.
Väl på akuten i Norrköping var det sådär lagom fullt. Arvid bara sov och sov. Under tiden vi väntade tänkte jag som typisk mamma slå två flugor i en smäll. Jag gick över till Hab för att se om Arvids doktor jobbade. Det gjorde hon och hade turen att träffa henne samt en annan sköterska i korridoren på barn. Vi diskuterade ep utredningen och till orsaken varför Arvid är så hängig och sover så mycket. För ca 4 veckor sen började han med en tredje ep medicin som har gjort honom som en zombie och väldigt trött.